Fängelse.

Är det försent?

Hatar att må såhär.
Är så less att kämpa och kämpa.
När jag sover, så drömmer jag att vakna upp nära dig.
kan du inte bara lyssna och prata med mig.
Jag vill känna din närhet igen.
Men ju mer och mer jag försöker att hitta mig själv och vara stark så känner jag hur jag sakta förlorar dig mer för varje dag som går..
Jag vill bara ha en sista chans, vill inte inse att det är över.
Vill bara ha dig nu som jag hade dig förut.
Skulle ha nöjt mig med det lilla jag fick, jag mådde så otroligt bra.
Nu går jag bara runt och tänker på hur du mår.
Jag försöker att tänka på något annat, men omöjligt.
Det jobbig är att stanna känns så otroligt rätt.
Jag vill aldrig förlora dig.
Jag vet inte vars greppet försvann.
Jag vill bara leva för kärleken som förut, nu vet jag knappt vad kärlek är.
Ännu en dag jag ska krypa ner i denna lilla lägenhet, i min stora säng.
Vill bara bryta mig ur, känns som jag är fast i ett fängelse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0