L Ä N G T A R!
Nu längtar jag efter att få hålla om min älskling. Bara några timmar kvar.....
Efter!
Nu efter att prata med den personen som värmer mitt inre så känner jag hur jag har det så mycket bättre nu, och de som jag trodde att tiden inte läker alla sår var nog fel..
Kan jag kanske bli lycklig igen? Finns den möjlighteten..
Tack för att du kom in i mitt liv som en virvelvind.
Kan jag kanske bli lycklig igen? Finns den möjlighteten..
Tack för att du kom in i mitt liv som en virvelvind.
Ger inte upp tron..
Sen en tid tillbaka har jag varit lite hemlighetsfull..
Meen det har blivit lite förändringar i mitt liv.. Ja jag ger det en chans till, jag kan inte ge upp tron om att den rätta finns där ute för mig med.. Men lugnt och fint... Får se vars detta leder.
Meen det har blivit lite förändringar i mitt liv.. Ja jag ger det en chans till, jag kan inte ge upp tron om att den rätta finns där ute för mig med.. Men lugnt och fint... Får se vars detta leder.
Sen en tid tillbaka..
Hela veckan har varit konstig bara efter lördagen. Vilken kraft du har på mig, skulle behöva komma härifrån ett tag. Funkar inte för mig, jag saknar det du och jag hade fast vi inte hade något. Du säger att du mår dåligt, men hur kan du göra det när det var du som lämna mig? Nästa första kvällen jag spendera själv sen den där kväll, känns lite konstigt. Men jag är otroligt glad att jag har de vänner jag har som stöttar mig till 100%.
Tror att det jobbigaste är att jag vet att de är över, jag har insett det. Jag har ingen tro kvar.. Men jag vill inte vara ovän med någon som jag kommer så bra överrens med, vi var väl bra vänner? Kunde prata om allt med dig, flera timmar.. Du fick mig att le. Jag kan verkligen inte förstå att någon som kan få en att må så bra kan helt plötsligt få en att må så otroligt dåligt...
Sen en tid tillbaka har jag varit tom...
Helt nytt!
Ja, nu är allt nytt.. Allt är över, satt en punkt nu. Och det svider. Jag har varit så otroligt stark, verkligen varit stolt över mig själv. Igår sprack det, min bubbla jag hade byggt runt om mig sprack. Jag kan inte se dig, jag kan absolut inte prata med dig. Jag är för svag för dig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Finns inget försvar längre. Jag hatar det sättet du har behandlat mig, med all rätt.
Men..
Jag försökte ...
Jag försökte igår, jag gjorde verkligen det. Men jag vet inte vad som är fel på mig, kan inte säga det jag borde säga.
Jag kan inte förstå att jag utsätter mig själv för detta.. varför kan det inte bara så lätt att säga det jag vill?!
Om du bara kunde se hur mycket jag lider, om du bara insåg hur mycke smärta jag bär inom mig.
Jag kan inte ens försöka mer, jag ger upp.. jag ger upp.
Varför känns det som att jag faller i bitar..
Vill du ha det såhär?
Hjärtat säger hejdå nu, jag stiger ut nu..
Försöker förneka mina känslor jämt.
Ska stänga dom inne.
Finns inget kvar att hoppas på.
Jag är ju inget i dina ögon så..
bryr du dig ens att jag går ifrån dig?
Lycklig?
Om någon skulle fråga mig om jag var lycklig, undra om jag skulle veta vad jag borde svara..
För ca kanske 2 månader sen skulle jag säga att jag kände mig lycklig, iaf att jag trodde det. Jag inbilla mig själv att jag var lycklig i den situationen jag befann mig i. Nu när jag ser tillbaka så var jag nog inte så speciellt lycklig, jag var nöjd.. Är det nöjd man bara ska vara? Ska det vara så svårt att vara genom lycklig.
Nöjd?! Kanske de man får nöja sig med. Jag har haft en väldigt olycklig period denna sommar, men det är bara vissa delar i mitt liv som är olyckligt. Dom delarna som gör att jag får slösa tårar och tankar.
Sen finns det ju självklart lyckliga stunder i mitt liv, mina kära vänner som alltid ställer och ger mig det stöd jag behöver.
Min träning gör min lyckig, för att jag känner att jag får en gång skull har kommit igång igen..
Men på en front är jag inte lycklig, jag förstår inte vad det är med mig.. Brukar aldrig vara såhär, dramatisk och överreagera med allt. Vad händer med mig?, Jag är inte mig själv längre.. Trodde inte att det skulle bli så personligt.
Men jag saknar den tiden när jag var genom lycklig, även fast jag inte minns när det senast var.
För ca kanske 2 månader sen skulle jag säga att jag kände mig lycklig, iaf att jag trodde det. Jag inbilla mig själv att jag var lycklig i den situationen jag befann mig i. Nu när jag ser tillbaka så var jag nog inte så speciellt lycklig, jag var nöjd.. Är det nöjd man bara ska vara? Ska det vara så svårt att vara genom lycklig.
Nöjd?! Kanske de man får nöja sig med. Jag har haft en väldigt olycklig period denna sommar, men det är bara vissa delar i mitt liv som är olyckligt. Dom delarna som gör att jag får slösa tårar och tankar.
Sen finns det ju självklart lyckliga stunder i mitt liv, mina kära vänner som alltid ställer och ger mig det stöd jag behöver.
Min träning gör min lyckig, för att jag känner att jag får en gång skull har kommit igång igen..
Men på en front är jag inte lycklig, jag förstår inte vad det är med mig.. Brukar aldrig vara såhär, dramatisk och överreagera med allt. Vad händer med mig?, Jag är inte mig själv längre.. Trodde inte att det skulle bli så personligt.
Men jag saknar den tiden när jag var genom lycklig, även fast jag inte minns när det senast var.
Jag inbillar mig att du gör mig lycklig, de kanske är fel. För gör jag dig lycklig?
Kämpa!
'Cuz I can't make you love me
If you don't.
You can't make your heart feel
Something it won't.
Here in the dark
In these final hours,
I will lay down my heart
And I'll feel the power;
But you won't.
No, you won't.
'Cuz I can't make you love me
If you don't.
I'll close my eyes,
Then I won't see
The love you don't feel
When you're holding me.
Morning will come,
And I'll do what's right;
Just give me till then
To give up this fight.
Hur kan man känna igen sig så otroligt mycket i musik? Jag bir rädd att vissa låtar har just dom orden jag skulle vilja säga´, fast inte vågar. "'Cuz I can't make you love me,If you don't. You can't make your heart feel, Something it won't...." Jag är rädd att det är sanningen. Hur ska man kunna falla för någon, om man inte ens ger det ett försök?! Jag vet inte, är det inte värt ett försök?. Jag kan tycka det, men är det bara jag som inte kan ge upp utan att kämpa. Satsar fullt ut, istället för att ångra mig senare. Jag vet just nu vad jag känner och vad jag just nu vill. Därför tänker jag inte ge upp, människor kan väl förändras?!
If you don't.
You can't make your heart feel
Something it won't.
Here in the dark
In these final hours,
I will lay down my heart
And I'll feel the power;
But you won't.
No, you won't.
'Cuz I can't make you love me
If you don't.
I'll close my eyes,
Then I won't see
The love you don't feel
When you're holding me.
Morning will come,
And I'll do what's right;
Just give me till then
To give up this fight.
Hur kan man känna igen sig så otroligt mycket i musik? Jag bir rädd att vissa låtar har just dom orden jag skulle vilja säga´, fast inte vågar. "'Cuz I can't make you love me,If you don't. You can't make your heart feel, Something it won't...." Jag är rädd att det är sanningen. Hur ska man kunna falla för någon, om man inte ens ger det ett försök?! Jag vet inte, är det inte värt ett försök?. Jag kan tycka det, men är det bara jag som inte kan ge upp utan att kämpa. Satsar fullt ut, istället för att ångra mig senare. Jag vet just nu vad jag känner och vad jag just nu vill. Därför tänker jag inte ge upp, människor kan väl förändras?!
Steg för steg...
Ja jag gör väl samma misstag igen, tror jag iaf. Men denna gång kändes det som ett bra misstag. Kan ett misstag kännas bra?!
Kanske detta jag behövde för att iaf kunna ha en natt med sömn. Men nu ska Carro inte har några förhoppningar på något vis. Jag ska försöka att ta en dag i taget. Inte tänka så mycket, bara leva på det lilla jag har.
Finns så mycket jag skulle behöva lägga min tid på, och det ska jag göra.
Steg för steg ska jag klara detta, kanske falller tillbaka ibland. Men låt mig gör det då, för de kan vara just de jag behöver för att komma lite mer vidare. Jag vill inte riktigt än gå min väg.
I hate feeling like this
I'm so tired of trying to fight this
I'm asleep and all I dream of
Is waking to you
Kanske detta jag behövde för att iaf kunna ha en natt med sömn. Men nu ska Carro inte har några förhoppningar på något vis. Jag ska försöka att ta en dag i taget. Inte tänka så mycket, bara leva på det lilla jag har.
Finns så mycket jag skulle behöva lägga min tid på, och det ska jag göra.
Steg för steg ska jag klara detta, kanske falller tillbaka ibland. Men låt mig gör det då, för de kan vara just de jag behöver för att komma lite mer vidare. Jag vill inte riktigt än gå min väg.
I hate feeling like this
I'm so tired of trying to fight this
I'm asleep and all I dream of
Is waking to you
Fängelse.
Är det försent?
Hatar att må såhär.
Är så less att kämpa och kämpa.
När jag sover, så drömmer jag att vakna upp nära dig.
kan du inte bara lyssna och prata med mig.
Jag vill känna din närhet igen.
Men ju mer och mer jag försöker att hitta mig själv och vara stark så känner jag hur jag sakta förlorar dig mer för varje dag som går..
Jag vill bara ha en sista chans, vill inte inse att det är över.
Vill bara ha dig nu som jag hade dig förut.
Skulle ha nöjt mig med det lilla jag fick, jag mådde så otroligt bra.
Nu går jag bara runt och tänker på hur du mår.
Jag försöker att tänka på något annat, men omöjligt.
Det jobbig är att stanna känns så otroligt rätt.
Jag vill aldrig förlora dig.
Jag vet inte vars greppet försvann.
Jag vill bara leva för kärleken som förut, nu vet jag knappt vad kärlek är.
Ännu en dag jag ska krypa ner i denna lilla lägenhet, i min stora säng.
Vill bara bryta mig ur, känns som jag är fast i ett fängelse.
Hatar att må såhär.
Är så less att kämpa och kämpa.
När jag sover, så drömmer jag att vakna upp nära dig.
kan du inte bara lyssna och prata med mig.
Jag vill känna din närhet igen.
Men ju mer och mer jag försöker att hitta mig själv och vara stark så känner jag hur jag sakta förlorar dig mer för varje dag som går..
Jag vill bara ha en sista chans, vill inte inse att det är över.
Vill bara ha dig nu som jag hade dig förut.
Skulle ha nöjt mig med det lilla jag fick, jag mådde så otroligt bra.
Nu går jag bara runt och tänker på hur du mår.
Jag försöker att tänka på något annat, men omöjligt.
Det jobbig är att stanna känns så otroligt rätt.
Jag vill aldrig förlora dig.
Jag vet inte vars greppet försvann.
Jag vill bara leva för kärleken som förut, nu vet jag knappt vad kärlek är.
Ännu en dag jag ska krypa ner i denna lilla lägenhet, i min stora säng.
Vill bara bryta mig ur, känns som jag är fast i ett fängelse.
Brytningspunkt..
När man vaknar och känner att nu är det nog, har man kommit till en brytningspunkt då?.
När paniken tar över och tårarna rinner, har hjärtat insett att det är över då?
Varför ska jag sätta mig själv i dessa situationer i livet?.
Visst har jag haft starka känslor för någon förut, jag har tilloch med varit kär. I denna situation är jag inte kär tror jag, jag är bara förälskad. Jag tror att det är de starka känslor inom mig att jag blir åter lämnad igen som gör att jag inte kan stå ut.
Det är så sjukt att man kan tro att allt är så bra i livet, när plötsligt utan för aning så känner man att allt bara vänder.
Förändringar är bra i livet, men inte de som påverkar en så passa mycket att man känner att dagarna är inte värd.
Jag vill bara inse att detta kanske är de bästa, men hur kan man sakna något som inte är bra för en?.
När paniken tar över och tårarna rinner, har hjärtat insett att det är över då?
Varför ska jag sätta mig själv i dessa situationer i livet?.
Visst har jag haft starka känslor för någon förut, jag har tilloch med varit kär. I denna situation är jag inte kär tror jag, jag är bara förälskad. Jag tror att det är de starka känslor inom mig att jag blir åter lämnad igen som gör att jag inte kan stå ut.
Det är så sjukt att man kan tro att allt är så bra i livet, när plötsligt utan för aning så känner man att allt bara vänder.
Förändringar är bra i livet, men inte de som påverkar en så passa mycket att man känner att dagarna är inte värd.
Jag vill bara inse att detta kanske är de bästa, men hur kan man sakna något som inte är bra för en?.
Aldrig!
Ibland kanske man överdriver för mycket, man analyserar sönder sina tankar. Ja jag vet inte.. Men det är svårt att veta om det är rätt när det känns fel.. Om raka svar och sanningar kunde vara vardag, så skulle inte dessa tankar hålla mig vaken om nätterna.
Jag kanske begär för mycket?! Det kanske är tid som är de viktigaste just nu, inte känsla av att de ska kännas rätt. Det kanske löser sig i slutet.. Försöker att se på det med en lite glimt av hopp för varje dag som går. Men svårt när jag har tusen frågor som jag aldrig kan få svar på. Svårt när jag har en känsla av att jag inte duger, orden finns där i bakhuvudet. De maler på om och om igen. Aldrig!!!
Jag kanske begär för mycket?! Det kanske är tid som är de viktigaste just nu, inte känsla av att de ska kännas rätt. Det kanske löser sig i slutet.. Försöker att se på det med en lite glimt av hopp för varje dag som går. Men svårt när jag har tusen frågor som jag aldrig kan få svar på. Svårt när jag har en känsla av att jag inte duger, orden finns där i bakhuvudet. De maler på om och om igen. Aldrig!!!
Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt
Kanske funkar?!
Ja jag tror på att kanske fylla denna blogg med känslor och tankar.. För det är så otroligt många tankar man nöter på men som aldrig riktigt kommer ut..
Helgen var fin, kändes skönt att veta att man har många vänner runt omkring en som försöker se till att man har roligt..
Jag kan fortfarande inte släppa känslan att det kanske är helt över?! Det är som att jag går runt och inte riktigt har någon aning. Jag vet vad jag vill, jag vet vad som är bäst för mig. Men kan ändå inte släppa att det kunde blivit något bra.
Jag tänker inte sluta kämpa för det jag vill, kommer att försöka, men det är ganska svårt när man känner sig så otroligt ensam.. Ensam ska väl göra en stark?
Men förhoppningsvis löser det sig till någon bättre om det inte funkar att kämpa själv.. Försöka ta varje dag med nya tag.. Om ett ögon mot öga samtal kunde ge mig klar bild så ge mig det, om en sanning kunde göra det ge mig, om tankar kunde få svar så ge mig det..
Helgen var fin, kändes skönt att veta att man har många vänner runt omkring en som försöker se till att man har roligt..
Jag kan fortfarande inte släppa känslan att det kanske är helt över?! Det är som att jag går runt och inte riktigt har någon aning. Jag vet vad jag vill, jag vet vad som är bäst för mig. Men kan ändå inte släppa att det kunde blivit något bra.
Jag tänker inte sluta kämpa för det jag vill, kommer att försöka, men det är ganska svårt när man känner sig så otroligt ensam.. Ensam ska väl göra en stark?
Men förhoppningsvis löser det sig till någon bättre om det inte funkar att kämpa själv.. Försöka ta varje dag med nya tag.. Om ett ögon mot öga samtal kunde ge mig klar bild så ge mig det, om en sanning kunde göra det ge mig, om tankar kunde få svar så ge mig det..
Ska man bara ta det för det de är, eller ska man kämpa vidare för det man tror på?
